Tankar på resande fot

26.2.2011
På resande fot med familjen alltmedan revolutionen i arabvärlden fortsätter och får en ständigt växande roll i nyhetsförmedlingen. I Barcelona, några hundra kilometer ifrån Nordafrika, märks dessa politiska vulkanutbrott knappast alls i gatubilden. Men småningom, steg för steg, påverkas alla vi som bor i EU av omvälvelserna i Tunis, Kairo och Rabat. Folkmassor sätts i rörelse, nya ekonomiska kretslopp uppstår och vem vet, kanske alltsammans kommer att gynna även de krisdrabbade EU-länderna på norra sidan av Medelhavet.

Continue reading

Mödrar och imperier

10.5.2010
I går firade vi både vår fysiska och kulturella moder. Egentligen vore det inte alls en dum idé att alltid fira Mors dag och Europadagen tillsammans. Mödrar står för ursprung, kontinuitet och trygghet. Detsamma gäller för det Europa som långsamt och mödosamt har byggts upp efter andra världskriget. Grekernas nu uppdagade lurendrejeri är självklart irriterande. Och visst finns det mycket annat som kunde vara bättre med vår union och dess samarbete med Ryssland. Men handen på hjärtat, hur många av er längtar tillbaka till kalla krigets Europa. Hur många önskar att Röda arméns trupper alltjämt skulle behärska två tredjedelar av den europeiska kontinentens landareal?

Avvecklingen av det sovjetiska imperiet beskrivs nuförtiden ofta som något förutbestämt och uppenbart. Så var det sannerligen inte för oss samtida. Inte ens för statscheferna och deras underrättelsetjänster, vilket är bra att hålla i minnet när vi funderar över åt vilket håll EU håller på att utvecklas. Den brittiske makrohistorikern Niall Ferguson har nyligen påmint om att imperier ofta har kollapsat överraskande snabbt och oförutsägbart. De är alltid till sin natur komplexa system, fyllda av motstridiga krafter som håller varandra i schack eller alternativt får allt mer extrema former som sedan av någon anledning plötsligt urladdas och leder till kraschen, kollisionen, sammanbrottet. 

Det amerikanska imperiets nuvarande vacklande tillstånd väcker onekligen misstankar om att något oväntat kan stå bakom hörnet, vilket utan dröjsmål skulle ha återverkningar på politiken, ekonomin och vardagen här i Europa. Låt oss anta att Förenta staterna inom två–tre år av både ekonomiska och prestigemässiga skäl tvingas avveckla flera av sina stora militära operationer och engagemang runtom i världen. Först på listan står operationerna i Afghanistan, som hur som helst är dömda att misslyckas.

Den mest genomgripande konsekvensen av reträtten från Afghanistan vore en fundamental omstrukturering av Nato. Amerikanerna skulle nämligen med goda skäl kunna dra slutsatsen att de inte längre har någon större nytta av Nato. Varför ska amerikanerna i all evinnerlighet bekosta och samordna EU:s militära säkerhet när tyngdpunkten i stormaktspolitiken har förskjutits till andra kontinenter. Västeuropéerna kan väl hädanefter själva betala sin livsförsäkring och samordnat sköta sina relationer med Ryssland, vilket i bästa fall kunde utmynna i en ny guldålder för Europa.

Lösningen kunde i så fall vara ett renodlat europeiskt Nato med fortsättningsvis starka band till Förenta staterna. För att detta ska lyckas krävs dock att Tyskland och Frankrike axlar sitt ansvar och driver EU:s politiska integration vidare. Förhoppningsvis fungerar den grekiska krisen som ett varnade exempel. Har vi en gemensam valuta vore det bäst att också ha en gemensam skattepolitik och utrikespolitik. Men som sagt, imperier är komplexa. I synnerhet sådana som knappt alls är imperier.

Henrik Meinander, Hufvudstadsbladet (HBL) 10.5.2010

Ännu om grundlagen

29.4.2009
President Urho Kekkonen citerade gärna Napoleon, som lär ha sagt att en grundlag ska vara kort och otydlig. Sedan våren 2000 har Finland däremot haft en grundlag som snarast är lång och otydlig, i synnerhet vad gäller presidentens maktbefogenheter. 

Det finns en uppenbar risk att lagen på denna punkt förblir i kraft ännu i 15 år. Minister Christoffer Taxell leder visserligen som bäst en parlamentarisk kommitté, som skall utreda om lagen kunde göras klarare. Men mycket tyder på att även om kommittén lägger fram ett vettigt förslag så blir det svårt att få igenom det i riksdagen.

Den gamla regeringsformen gav presidenten stor makt både i regeringsbildningen och i utrikespolitiken. Nu kvarstår endast en del av den utrikespolitiska makten, som dessutom bör utövas ”i samråd med regeringen”. I entydiga EU-frågor borde regeringen regera ensam.

President Tarja Halonen och många andra bemärkta medborgare har försvarat den nuvarande grundlagen. Enligt dem behövs det alltjämt en politisk motvikt till parlamentet och regeringen. De får stöd av galluparna, som klart visar att folket vill ha en folkvald president med reell makt. 

Partierna är också beroende av folkgunsten och misstänker att de skulle förlora röster om de utmanar denna opinion. Detta gäller inte minst socialdemokraterna, vars popularitet knappt alls har ökat trots att de är i opposition och välfärdsstaten är i gungning. I en sådan situation är det förståeligt att sossarna ogärna gör något som retar folket, hur motiverat det än vore ur den representativa demokratins synvinkel. Framför allt är sossarna ovilliga om lagförslaget skulle öka stödet för de systematiskt populistiska sannfinländarna.

Ett annat argument för den nuvarande maktfördelningen är Finlands geopolitiska läge – det är klokast att sköta relationerna till Ryssland utan alltför mycket parlamenterande. Detta torde ha varit en av baktankarna bakom det tudelade systemet i nuvarande grundlagen.

Praktiken har dock visat att det är svårt och ibland rent av problematiskt att skilja åt EU-ärenden och ryska frågor. Det är helt enkelt inte speciellt förnuftigt att separera de två från varandra, i synnerhet inte som Finland i de flesta stora frågor samtidigt måste beakta både EU:s och Rysslands intressen. 

Och ju svårare läget blir, desto mer riskabel är denna tuhövdade ordning. Här hjälper det föga att hänvisa till erfarenheterna från andra världskriget och hoppas på att presidenten på ett självklart sätt tar över kommandot om det kärvar till. Då hade vi en konstitution som entydigt gav sista ordet till presidenten. Nu har vi ett system med två kaptener på kommandobryggan, vilket väl går an så länge man seglar i medvind på öppet hav. Men vad sker om skutan börjar läcka och masten går av? 

Det vore därför i hela nationens intresse att partifältet i god tid axlar sitt ansvar och enas om en ny grundlag, som skulle göra Finland till en normal parlamentarisk demokrati, där all utrikespolitisk maktutövning förutsätter riksdagens stöd.

Henrik Meinander, Hufvudstadsbladet (HBL) 29.4.2009  

Nationellt intresse

16.10.2008
Jaha, nu har psykologerna och hjärnfysiologerna nästan bevisat det som vi alla redan vet. Enligt senaste nummer av den populärvetenskapliga blaskan Scientific American Mind gestaltar vi verkligheten i hög grad i formen av berättelser. Detta styr också väsentligen vår förmåga att analysera information och acceptera nya idéer.

Continue reading

Vad vill Ryssland?

21.8.2008
I dag är det två veckor sedan konflikten mellan Ryssland och Georgien eskalerade till öppet krig. Torsdag morgon den 7 augusti drabbade parterna samman i den georgiska provinsen Sydossetien, som redan länge har varit föremål för inbördes tvister länderna emellan. Allt tyder på att Ryssland medvetet provocerade fram denna konflikt. Och nästan lika uppenbart är att den georgiske presidenten Micheil Saakasjvili var dum nog att gå rakt in i den ryska råttfällan, som man nu försöker avveckla med hjälp av vapenstillestånd och västmakternas diplomati.

Continue reading

Plan B

13.7.2008
Semester och sommarlov betyder ingalunda att vi kan undvika svåra beslut. Tvärtom ställs vi ju i dessa tider ständigt inför mycket konkreta och hiskeligt besvärliga valsituationer. Ska jag verkligen ta ett morgondopp fastän ”det dunkla Näsijärvis våg” inte kan var mer än knappt 16 grader varmt? Borde jag försöka övertala döttrarna att diska eller ska jag som vanligt se uppgiften som min lott i livet? Och är det nödvändigt att rada upp den upphuggna veden redan i dag? Å andra sidan … Morgen, Morgen nur nicht heute, sagen alle faule Leute!

Continue reading

Snöslask och säkerhetspolitik

15.3.2008
Snöslask, motvind och vänster akillessena något öm. När jag joggar förbi Blåbärslandets simstrand öppnar sig en vy utan like – fästningen Sveaborg en kärv vårvintermorgon. Tankarna går osökt till vännerna Wilhelm Odelberg, Matti Klinge och Martin Hårdstedt och deras olika tolkningar av skälen till amiral Cronstedts kapitulation på Sveaborg för snart precis 200 år sedan. Då som nu finns det situationer när generaler och statschefer fattar modiga beslut eller tappar nerverna, vilket får konsekvenser för miljontals människor och hela nationer. Tvåhundra sms och fjärilar från Ural i all ära …

Continue reading

Ideologier

19.8.2007
Debatten om Nils Torvalds politiska bakgrund gav upphov till lätta klirrningar i de finlandssvenska sommargroggarna. Var och en får ju blanda sin drink som den vill. Och eftersom den ideologiska törsten är så individuell kan en del bli mer högljudda än andra. 

Continue reading

Börja med Frankrike

30.3.2007
Europeiska unionens nuvarande ordförandeland och dess förbundskansler Angela Merkel har av flera anledningar lyckats ge unionen en bättre utstrålning. Detta beror inte enbart på att unionens 50-årskalas i Berlin förra söndagen firades i strålande solsken och ekonomisk medvind. Det ständigt roterande ordförandeskapet framhäver medlemsländernas jämlika status. Men naturligtvis är ett stort och konstruktivt agerande EU-land en mer inflytelserik och drivande ledare för vår union.

Continue reading

Europeisk energi

16.2.2007
I vår har det förflutit 50 år sedan sex västeuropeiska stater under Frankrikes och Västtysklands ledning beslöt att grunda EU:s föregångare EEC. Avtalet undertecknades i Rom den 25 mars 1957 och trädde i kraft följande år. Samma stater hade sju år tidigare bildat Europas kol- och stålunion för att sammanfläta ländernas ekonomier och därmed förhindra nya krig på vår kontinent.

Continue reading