Riksdagsvalet närmar sig och redan nu spekuleras det vilt om vilka partier som sitter i följande regering. Måhända blir det en rödblå koalition med några partismåttingar i skarven. Men mycket kan hända på tre veckor. Tänk bara på vilken puff Gröna förbundet har fått av kärnkraftskatastrofen i Japan. Dessutom fattar många sitt beslut först efter att ha sett de stora TV-debatterna. Jutta Urpilainen har blivit rakare i sin kommunikation, Timo Soini kan få det svårt att kombinera sina populistiska sloganer med en trovärdig ansvarsfullhet. 

Valet diskuteras självklart också inom universitetsvärlden. Men professionaliseringen har lett till att allt färre professorer ställer upp i val, och knappt någon av dem är numera en bärande kraft inom något parti. Annat var det i början av självständighetstiden då professorerna var starkt företrädda inom ministerkåren och en av dem, K.J. Ståhlberg, rent av valdes till landets förste president.

Därmed inte sagt att universitetssamfundet blundar för sitt samhällsansvar. Vi producerar alltjämt kunskap som är nyttig och på annat sätt väsentlig för samhället. Vi axlar förtroendeuppdrag inom statsförvaltningen och civilsamhället, vi folkbildar och representerar fosterlandet efter bästa förmåga. Och eftersom detta inte tycks vara uppenbart för allmänheten betonar universiteten nuförtiden alltmer det samhälleliga uppdraget i sina strategier. 

Vid Helsingfors universitet satte denna profilering igång på allvar förra året när den nya universitetslagen trädde i kraft och möjligheten till extern finansiering märkbart förbättrades. Mycket är ännu ogjort men det finns skäl till optimism, inte minst bland humanisterna. En tredjedel av de drygt 12 miljoner euro som Helsingfors universitet tillsvidare har erhållit som donationer i den pågående insamlingen till sin framtidsfond har strömmat in från stiftelser och mecenater som uttryckligen vill stödja humaniora. Bäst på klassen är Svenska kulturfonden med en donation på 2 miljoner.

Ett led i högskolornas samhälleliga växelverkan är deras expanderande alumnverksamhet, som vid Helsingfors universitet galant koordineras av magistern och historikern Pia Österman. Var och en som har studerat eller arbetat vid vårt Alma Mater kan – och borde – därför bli medlem i vår alumnförening.

Just nu är det sällsynt rätt ögonblick att bli alumn. Den 6 april klockan 17 startar Humanistiska fakultetens alumnevenemang i universitetets stora föreläsningssal. Vi börjar med föredrag av två kända alumner. Först talar filosofie doktorn och industrialisten Ilkka Herlin om Östersjön som vår ödesfråga, sedan författaren och Helsingforsikonen Kjell Westö om den fruktade mångspråkigheten.

Efter cocktailen fortsätter kvällen med parallella sessioner i våra fyra institutioners regi. Alla behandlar ämnen av högsta betydelse också för vårens riksdagsval: invandring, nationell gemenskap, tvåspråkighet och engelskans växande dominans. Tala om aktuell humanism!

Henrik Meinander, HBL 26.3.2011