Pukor och fanfarer, tal och skålar, årshögtid och jubileum! Svenska litteratursällskapet i Finland ber inte precis om ursäkt över att det nu har existerat i hela 125 år. Och rätt så, SLS insatser vårt lands kulturliv till fromma har ingalunda avtagit under de senaste åren. Tvärtom är det lätt att påvisa att sällskapets relativa betydelse i vårt samhälle har ökat betydligt sedan mitten av 1990-talet. Och att det i dag satsar starkt på många verksamhetsformer, som ännu för några decennier var tämligen blygsamma.  

Därför tycker jag som styrelsemedlem av sällskapet att vardagen ofta blir en fest när jag träder in i sällskapets hus på Riddaregatan. Högtider och jubileer kommer och går. Det som ger innehåll och mening åt alltsammans är ändå känslan av att man som förtroendevald får delta på ett hörn i ett stort och spännande projekt.

Jag invaldes i styrelsen i april 1998 och råkade således delta i dess sista månadsmöte på Ständerhuset. Ett och annat var nytt och besynnerligt för mig. Styrelsemedlemmarna titulerade varandra Herr och Fru och det till trots kunde mången replik bli både skarp och lättsam. Under mötet rapporterade vår tidigare VD Henry Wiklund för hur renoveringen av sällskapets nya hus höll på att slutföras. Han svepte förnöjsamt sin hand mot fönstren i sydost där huset i fråga skymtade bakom Ständerhusets park och byggnadsställningar. Allt var genomtänkt. Även gardinernas valör och snitt.

Inom kort sattes den nye styrelsemedlemmen i blöt. Först satt jag några år i sällskapets stora priskommitté, sedan fick jag pröva mina vingar som styrelsens forskningssekreterare, och några år därpå utsågs jag till ordförande för redaktionsrådet för Biografiskt Lexikon för Finland (BLF), som skulle bli en av sällskapets avgjort större boksatsningar i början av det nya millenniet.

Tur nog fick jag ett omdömesgillt redaktionsråd runt mig. Och framför allt den bästa möjliga förmågan till huvudredaktör, nämligen docenten och lärdomshistorikern Henrik Knif, som genast fick ta itu med många kvistiga frågor i anslutning till satsningen. Två av fyra band har nu utkommit och 2011 finns hela lexikonet tillgängligt för kreti och pleti. 

Flertalet av BLF:s drygt 1 600 biografier är översättningar från den finskspråkiga Kansallisbiografia som innefattar över 6 000 levnadsteckningar. En av redaktionsrådets första uppgifter blev därför att sålla bort de 4 500 namn som inte rymdes med i vår nedbantade version, vilket inte alls var lätt och ofta kändes som att leda en exekutionspluton.  Ibland kunde visserligen en färdigt ”dödsdömd” räddas tillbaka på vår lista efter ett bevekande försvarstal av någon human medlem av redaktionsrådet.

En annan viktig verksamhetssektor inom sällskapet är dess fem vetenskapliga nämnder, som är dess främsta länk till universiteten och forskarsamfundet. Min egen omdöptes för en tid sedan till Historiska nämnden. Något pretentiöst, men låt gå, i bästa fall kan detta sporra nämnden till vettiga beslut. Och gör vi något riktig enfaldigt så bör det väl också betecknas som historiskt.

Henrik Meinander, Källan 1/2010