Nationens senaste valmöte tisdagen den 1 december drog som vanligt ut på tiden. Till många poster anmälde sig flera hågade kandidater och förutom att vi fick höra hur de ville utveckla nationen visade de sin förmåga att ta publiken.  Och medan rösträkningen pågick lät jag blicken svepa över Vikingasalens porträttsamling och tänkte på hur de på sin tid upplevt nationslivet.

Till saken hör att en betydande del av Finlands svenska politiker och ledande samhällsaktörer fick sin retoriska skolning och ideologiska inspiration just i denna sal fram till 1960-talet. Några hade utmärkt sig som talare redan i läroverkskonventen, andra slog ut i blom inspirerade av den akademiska miljön, men minst lika ofta gjordes tankeväckande inlägg på grund dramatiska händelser ute i samhället. Så skedde när språkstriden bröt ut och när nylänningarna ställde sig i spetsen för jägarrörelsen. Och så blev det också när de tog ställning för eller emot 30-talets högerradikalism och 60-talets nyvänster.

Nuförtiden förs knappt någonsin hetsiga samhällsdebatter i Vikingasalen. Kanske lika så bra, men faktum är att reella motsättningar i bästa fall kan lyfta fram förmågor som i stridens hetta kan tala ut så att vi minns det för livet. Jag skriver dock ”i bästa fall” för att understryka att detta förutsätter att sällskapet i fråga ärligt respekterar olika åsikter och majoritetens vilja. Vilket dessvärre är fallet i alldeles för få länder här på jorden.

Hur som helst, som inspektor för Nylands Nation tackar jag er alla hjärtligt för det snart avslutade verksamhetsåret. För att citera den nyländska psalmboken, den saken gjorde ni fan så bra! Den avgående styrelsen har dock ännu en tung plikt framför sig. I slutet av januari 2016 förväntas ni alla infinna er på inspektorsmiddagen. Då går ingen hungrig eller törstig från bordet.

Henrik Meinander, Terra Nova: Nylands Nation 4/2015